Echium vulgare, eller blåeld på svenska, är en tvåårig, högväxt ört i strävbladiga växter som är vanlig i Sverige, särskilt på Öland, Gotland och i kalkrika marker som vägkanter och grusbackar. Den är mycket populär bland bin och fjärilar, har stickiga grågröna blad, en hård stjälk och vackra blå blommor som slår ut i blåviolett, men kan också vara vita eller rosa. Växten trivs i soligt, torrt läge och är tålig.
Utseende och växtsätt
Tvåårig: Först bildas en bladrosett, blomning sker under andra året.
Höjd: Kan bli upp till en meter hög.
Stjälk: Hård, seg och täckt av borstlika hår.
Blommor: Blåvioletta, men kan vara vita eller rosa; sitter i höga spiror och är rika på nektar.
Blad: Grågröna, stickiga.
Växtplats och spridning
Habitat: Torktålig och växer gärna på torra, grusiga, kalkhaltiga och näringsfattiga platser.
Vanlig på: Vägkanter, ödetomter, åkrar, sanddyner.
Spridning: Självsår sig lätt med frön som kräver ljus för att gro.
Användning och tradition
Biväxt: Mycket värdefull för honungsbin och fjärilar.
Historisk användning: Tidigare använd för att göra färg och smink; även som medicinalväxt mot huvudvärk och hosta (men bör ej användas internt idag p.g.a. cancerogenitet).
Namn och ursprung