Cynara scolymus, mer känd som kronärtskocka, är en flerårig tistelväxt inom familjen korgblommiga växter. Den odlas främst för sina ätbara blomknoppar, men används även inom naturmedicin och som prydnadsväxt i trädgårdar.
Egenskaper och botanik
Växtsätt: En pampig växt med silvergröna, flikiga blad som kan bli över en meter långa. Blomstjälkarna kan nå en höjd på 100–150 cm.
Blommor: Om knopparna inte skördas slår de ut i stora, vackra lila blommor som påminner om tistlar och är mycket attraktiva för pollinerare.
Härdighet: I Sverige betraktas den ofta som ettårig då den är känslig för kyla, men den kan övervintra i södra Sverige (upp till zon 3–4) om den skyddas väl mot frost och väta.
Användning
Kulinariskt: Det är de outslagna blomknopparna som äts. Man kokar dem hela och äter det köttiga fästet på holkfjällen (bladen) samt den mjukare "botten".
Hälsa och medicin: Kronärtskocka innehåller ämnet cynarin. Extrakt från bladen används för att:
Stödja leverhälsan och stimulera produktionen av galla.
Främja matsmältningen, särskilt vid intag av fet mat, samt motverka gaser och illamående.
Hjälpa till att upprätthålla normala kolesterolnivåer i blodet.
Odlingstips
För att lyckas med kronärtskocka i svenskt klimat bör fröerna förkultiveras tidigt (januari–mars) inomhus med växtbelysning, då utvecklingstiden till skörd är cirka 200 dagar. Utplantering sker i maj när risken för nattfrost är över. Den trivs bäst i soligt läge med näringsrik och väldränerad jord.